Ja vad säger man? För bara någon vecka sen upplevde jag mitt stoltaste ögonblick som Luleå-supporter och nu är det helt tomt. All lycka är utbytt till enorm besvikelse och helt ärligt, det var nästan så att jag började grina så fruktansvärt besviken jag blev och fortfarande är. Hockeyn betyder så otroligt mycket för mig så därför påverkas ju mitt humör därefter lite. Visst folk säger att det inte är så noga om man vinner eller förlorar, det är ju bara ett spel liksom. Men de som säger så vet inte hur det är att ha hockey som sin största passion och hur mycket det betyder för mig. Det kommer nog ta ända till hockeysäsongen är slut innan man riktigt kommer över den här besvikelsen och "ångesten" över att inte få följa laget i sitt hjärta när det roliga börjar och Sveriges bästa lag skall koras. Visst, vi var bäst efter 55 omgångar men det är liksom slutspelet som räknas och där får man bara vara med i 5 matcher.. Nej men nog om det. Får väl vänta 15 år till innan man får uppleva samma stolthet..

Ja det här inlägget blev ju väldigt glatt.. NOT! Ibland får jag mina damp och måste få skriva av mig lite, ber om ursäkt för det.

Nu jävlar ska jag försöka tänka på att det faktiskt är drygt 2 månader kvar av hockeysäsongen och jag får kolla SM-slutspelet (obetydligt och tråkigt just nu dock), kvalserien, NHL och VM innan säsongen är över för i år och då är det sommar och fotbolls EM. Ser verkligen fram emot att få uppleva detta på plats. Kommer bli ett minne för livet! :)

Nej men nu ska jag sova, tror jag.

Ha de gött, tjao.