Ja vad ska man säga? Detta året har varit helt galet på många sätt och vis. Jag har upplevt en av de bästa tiderna i mitt liv med toppar som varit de bästa i mitt liv. Det har även varit många bottnar också som varit väldigt jobbiga och som faktiskt har knäckt mig lite så att jag börjat gråta, och jag som inte trodde jag kunde gråta nykter.
Jag har för första gången i mitt liv faktiskt ärligt ångrat något jag gjort och på sätt och vis brutit det jag verkligen trott på och levt efter i många, många år.
Jag har hunnit vara till Kiev och kollat på fotbolls-EM & varit och kollat Nickelback i Globen. Två riktiga höjdpunkter som jag kommer minnas för resten av mitt liv. Speciellt Zlatans 1-0 mot Frankrike. Sverige tog även JVM-guld i hockey för första gången på drygt 30 år och vi satt och skrek som galningar i soffan mitt i natten, vilken upplevelse!
Jag har hunnit känna kärlek, sorg, glädje, eufori, besvikelse och ångest.
Innan sommaren kände jag ärligt när jag vaknade på morgonen att ifall det här är min sista dag så kommer jag iallafall dö lyckligare än jag någonsin varit tidigare.
Sen hände nåt, fråga mig inte vad för jag vet inte ens själv. Men något hände iaf och alla tankar började komma tillbaka, är det verkligen så här jag vill leva mitt liv?
Alltså med det menar jag att gå till samma jobb som jag haft i flera år, som jag dessutom inte ens trivs med. Jag mådde inte bra av att gå dit varje dag och känna mig som en slagpåse. När man kom hem ville man bara vara själv och lägga sig i sängen och tänka på vad man gjort för fel, fast man egentligen inte gjort nåt fel alls.
Jag stötte bort människor jag bryr mig om så otroligt mycket just för att jag inte klarade av pressen som egentligen inte ens fanns.
Människor i mitt liv som betytt så sjukt mycket för mig gick vidare med deras liv, om inte bara på annan ort utan också för att förverkliga sina drömmar och mål. Jag är väldigt glad för deras skull men jag började också känna en enorm press på mig själv. Vad vill jag göra liksom? Vart vill jag bo? Kommer jag någonsin få känna den känslan när all press är borta och jag bara får slappna av och känna att det jag gör betyder nåt för mig? Kommer jag någonsin få känna mig nöjd och lycklig över det jag åstadkommit i livet? Jag vet inte vad som hände i somras som gjorde att jag började tänka sånt igen, men har börjat misstänka att jag undermedvetet började få panik. Jag fyllde 25 år och har verkligen inte gjort nåt, helt ärligt. 25 år, bor hemma hos morsan och farsan, jobbar på ett jäkla skitjobb som jag inte ens tycker om att gå till och har inte varit ledig mer än 14 dagar på raken sen jag gick ut gymnasiet. Vad är det för liv liksom? Pinsamt!
Just nu går mitt humör lite som en jojo. När jag inte tänker så är humöret på topp, men så fort tankarna kommer så är man där nere och gräver på ställen som meningen med livet osv. Frågor som är omöjliga att svara på men som jag inte kan låta bli att tänka på. Just nu är jag lite på sånt humör. Panik för att jag inte vet vad jag vill göra, panik för att jag inte vet vad jag ska göra, panik för att jag inte har tid att göra saker jag tycker om att göra, panik att jag inte går framåt utan bara står still och stampar och brutal panik att jag aldrig kommer känna känslan när allt är bra och jag känner att jag verkligen lyckats.
Men det jag får mest panik över just nu är ifall jag någonsin kommer sluta tänka.
Jag hoppas att 2013 kan bjuda på nya spännande saker och att jag kommer på vad det är jag vill göra. Jag hoppas jag får träffa nytt folk och ha kul med mina vänner. Jag hoppas jag får vara lite ledig och att pressen över allt ska försvinna. Jag är en person med stort hjärta och med ett stort bekräftelsebehov så jag hoppas att jag får känna mig omtyckt av mina vänner, nära och kära och kanske för en gångs skull höra att det jag gjort betyder nåt och att det var bra gjort.
Det tror jag alla behöver höra oftare.
Jag hoppas att ingen känner att jag gjort hen illa i år och om det är så, snälla säg till så jag kan fixa det.
Jag avslutar detta med att säga att jag älskar alla mina vänner, gamla som nya, min familj och mina hundar och jag hoppas att alla får ett superbra 2013 och allt spännande som det har att erbjuda.
Tack för mig, puss och hej!
